Luleå Hockey är just nu mitt uppe i ett läger som avslutning på den gemensamma träningen, före de fyra veckorna av semester (eller individuell träning, som tränarna benämner samma tidsperiod).
Lägret genomförs måndag-fredag och är till största delen förlagt till Kungliga Norrbottens Flygflottilj - F21 - strax utanför Luleå och med dubbla pass varje dag som främst leds av L-O Nilsson.
På tisdagens förmiddag stod åter mjölksyreträning på programmet. Detta eftersom en hockeyspelares tid på isen till stor del består av ansträngning med just mjölksyra i musklerna.
L-O Nilsson började med att snabbt gå igenom för laget vad de skulle träna på och varför. Han nämnde då bland annat att forskning visat att det tar 4-5 byten för en spelare innan de producerar mer mjölksyra än vad kroppen kan ta hand om medans spelaren sitter och återhämtar sig på bänken. Och att i snitt så innehöll ett hockeybyte 10 sekunder av full fart, 12 sekunder av glid, 15 sekunder av kamp och om man hade tur 10 sekunder av kontakt med pucken.
Därför skulle dagens träning lite grovt simulera en hockeymatch. Spelarna skulle genomföra en kombination av sprinter, hopp och kortare återhämtning i 40-50 sekunders intervaller med 2,5 minuters vila mellan varven.
Efter lättare fotbollsuppvärmning joggade laget iväg till sandbanken där träningen skulle genomföras. Där fanns det ett antal skyltar nedstuckna i sanden. Och om mitt minne stämmer så var det "skridskohopp", följt av sprint, promenad snett ner för backen, grodhopp, sprint, promenad ner, hopp över en slags häckar, promenad ner och sprint full fart som gällde för spelarna som startade en och en.
Den första perioden innehåll 8 varv i banan som tog lite över 40 sekunder för de snabbaste. Sen i pausen så ökades längden på banan på lite granna och man skulle jogga nedför vissa av återhämtningsställena. Banan genomfördes sedan 6 varv i mittperioden innan det blev dags för den sista perioden där banan återigen gjordes lite längre och att all "glidtid" bestod av jogging, vilket gjorde att spelarna tog ut sig riktigt ordentligt när de väl gick i mål efter att ha sicksackat sig upp för backen fyra gånger.
Med jämna mellanrum testades spelarnas puls och mjölksyrenivåer i blodet för att se att de pressade sina kroppar så mycket som det bara gick. Spelarna stacks i fingret (se bilden nedan på Burström) och blodet fördes in i en apparat som efter nån minut levererade ett värde.
Avslutningen av träningen blev en fotbollsmatch där de yngre besegrade de äldre. Trots många glåpord för sin teknik så var det ändå Johannes Tornberg som stod för två av målen. Vilket lovar gott inför vintern.
/Robert Hedlund
Klicka gärna på någon av bilderna nedan för att starta ett bildspel från tisdagens träning.