Så var då säsongen igång. I en premiär som innehöll en del positivt och en del negativt blev det till sist noll poäng.

Två bottentippade lag mot varandra i en premiärmatch - kan det då bli annat än låst och nervöst? Jodå, det kunde det. Bägge lagen både ville och vågade försöka anfalla, och det small relativt friskt i sargerna ett tag. Det var inget direkt skönspel, men inte alls så avvaktande och tillknäppt som det ofta är i premiärer.

I spel fem mot fem var det jämnt skägg, men Luleå hade en förmåga att dra på sig onödiga utvisningar. Detta gav hemmalaget chansen att etablera ett tryck, men några riktigt heta chanser skapades inte. Luleå lyckades också ta ledningen efter 7.50 då Martin Chabada bröt sin in framför mål och med viss assistans av en hemmaback lyckades få in pucken bakom Stefan Ridderwall, och de efterföljande minuterna hängde också 0-2 i luften och riktigt nära var det när Janne Sandström prickade insidan av stolpen.

Men så var det det där med utvisningarna. DIF fick tre chanser till spel med en man mer, och i efterspelet till den tredje utvisningen (och alla utvisningarna var av den karaktären att de hade kunnat undvikas) kunde Andreas Enqvist trampa runt lite som han ville i Luleås zon och prickskjuta in 1-1.

Den andra perioden fortsatte ungefär i samma stil som den första. Inget av lagen skapade särskilt många målchanser, men båda lagen hann med att pricka målramen var sin gång. DIF var först, då man direkt på tekning skapade ett skottläge och skottet tog klockrent i ribban. Ett par minuter senare var det Luleås tur då Janne Sandström och Jaroslav Obsut att anfalla och Sandström prickade stolpen för andra gången i matchen.

I övrigt så ville båda lagen mycket, men så många riktiga målchanser blev det inte för något av lagen. Mycket mer än så hände inte i den andra perioden, men i inledningen av den tredje blev det mål och det var hemmalaget som stod för det.

Ännu en utvisning som inte hade behövt tas gav DIF chansen i fem mot fyra och Michael Holmqvist kunde sätta 2-1 på Fredrik Brembergs passning.

Detta blev starten på Luleås klart sämsta del av matchen, DIF fick under ett par minuter ett bastant tryck mot LHF-målet och det var nära 3-1 flera gånger om. Luleå repade emellertid mod och försökte gå till motangrepp, och Martin Chabada fick den allra bästa kvitteringschansen när han blev helt frispelad men avslutade lite för svagt så Stefan Ridderwall kunde rädda.

Tyvärr är det bara att konstatera att förutom Chabadas friläge så skapades inga riktigt heta lägen, och DIF kunde hålla undan. På det hela taget var det, som jag ser det, en premiär som kunde ha varit bättre men den kunde också ha varit mycket sämre.

Personligen tyckte jag mig se en hel del lovande tendenser, tex tyckte jag att det helt klart såg ut som om man försöker spela ett rakare och snabbare anfallsspel och det var inget som helst fel på inställningen - men det negativa är självklart att det skapas för få chanser och görs för få mål.

Positivt var också att försvarsspelet långa stunder såg ganska bra ut, men för att balansera det med något negativt så tycker jag att i stort sett alla utvisningar som LHF drog på sig i dag borde ha kunnat undvikas. För att sammanfatta det hela så finns det förstås saker att jobba på, men det finns definitivt ingen anledning till panik för det fanns även en del klart positiva tendenser.

Det kommer att kräva hårt jobb och att aldrig fuska med inställningen, men jag påstår att det här laget absolut kan nå en slutspelsplats.

Lars Lundstedt

Klicka här för att se videosammandrag av matchen på Luleå Hockeys WebbTV.